Han har skrivit mer än 1000 protokoll, älskar bokföring och drivs av att få saker och ting att fungera. "Jag vet inte vad vi skulle göra utan honom", skrev personen som tipsade om månadens eldsjäl, Lennart Lundkvist. Han har suttit i många, många av styrelserna i Nordingrås föreningsliv. Men just nu är det extra stort fokus på Mannaminne.

När Lennart gick in som kassör i föreningen Mannaminnes Vänner för nio år sedan hade föreningen ungefär 50 medlemmar. Ett par år senare var Mannaminne i kris, och en stödgala arrangerades av ett engagerat Härnösandsgäng plus föreningsstyrelsen. Uppslutningen var stor, och man lyckades samla in en hel del pengar. Men det blev också början på en positiv utveckling för föreningen, som idag har hela 611 medlemmar.

– Mannaminnes Vänner bidrar både ekonomiskt och med mankraft till stiftelsen Mannaminne. På området finns ett 60-tal hus, varav ett dussin som fungerar som museer.
– Mannaminne får helt enkelt inte försvinna! Det betyder så mycket för hela området, och det är god uppslutning från Nordingråborna.

Förutom Mannaminne är han också engagerad i Röda Korset och i föreningen Nordingrå församlings vänner.
– Jag är altruist. Jag går på gudstjänst varje söndag om jag är hemma, då känner jag harmoni. På Mannaminne får jag det kulturella, det blir en stor variation med alla evenemang.
– Jag har varit kassör i Röda Korset i fyra år, men medlem sedan 1980-talet. Att jobba för att bidra till de nödlidande är väldigt stimulerande. Det är en tillfredsställelse att samla in och hjälpa till. Men jag är samtidigt Nordingråfixerad, ler Lennart.

Vad är din roll i föreningslivet?
– Jag är ingen praktiskt lagd person, är en teoretiker, kontorsmänniska. De behövs också!
– Min superkraft är att jag har en förmåga att se vartåt det barkar i en förening.

Vad är din drivkraft?
– Att få saker och ting att fungera, att få föreningen att växa genom fler medlemmar och bättre ekonomi.
– Jag tycker att det är roligt med tunga, administrativa uppdrag. Jag är lite egen på det sättet, kan sitta med bokföring en lördag kväll.

Under samtalet nämner Lennart ett flertal föreningar han haft styrelseuppdrag i, bland annat Salsåkers vattenförening, Nordingrå Intresse- och Företagarförening, Världarvsledens Vänner.
–"Lär dig att säga nej", brukar jag tänka. Jag får ofta påringningar.
– Går man in i en förening måste det vara en kontinuitet och långsiktighet. Helst ska man nog vara engagerad i 5-10 år.

Varför ska man engagera sig i föreningslivet tycker du?
– För att man har gemensamma intressen. Men alla behöver inte engagera sig hela tiden. Vill någon i föreningen sluta ska de få göra det, man ska inte hålla på och övertala.
– Man har väldigt trevligt, god stämning. Det ska vara roligt och positivt, annars fortsätter jag inte.

Lennart berättar med värme om sina olika styrelseuppdrag. Att han är en föreningsmänniska och Nordingråentusiast lyser igenom. Han erkänner utan omsvep att han både är ett "styrelsefreak" och ett "registerfreak".
– Jag skulle kunna ha väldigt långa möten, hahaha! Jag är väldigt uthållig.
– Jag älskar också sammanställningar och register.

På Mannaminnes värdshus, där vi träffas, har föreningen Mannaminnes Vänner många av sina evenemang. Lennart lyfter bland annat fram föreningskollegan Carola Rydkvist och hennes engagemang. Föreningsarbete är ett tillsammansarbete, men det behövs individer som är beredda att lägga tid och kraft.
– Jag känner mig som en eldsjäl, säger Lennart.
– Jag känner mig inte som en pensionär. Jag jobbar nu också – fast ideellt.

FAKTA
Namn: Lennart Lundkvist.
Ålder: 71 år.
Bor: Salsåker.
Familj: Fru Anette, en son och en dotter.
Förening: Mannaminnes Vänner, Röda Korset, Nordingrå församlings vänner.

Oavsett var Anna–Lena Hörnfeldt bott, har hon ägnat sig åt föreningsverksamhet. Och betydelsen av ideella krafter tror hon kommer att bli ännu viktigare.
– Föreningskraften kommer att vara avgörande för små samhällens framtid, säger hon.

Hennes nuvarande föreningsengagemang är koncentrerade till Docksta, där hon är född och uppvuxen och som hon återvände till för tre år sedan efter att ha bott i andra delar av kommunen.
– Kommer man från Docksta har man bordtennisklubbens mantra i blodet; ”Ska det hända något, får vi se till att göra det”, skrattar Anna–Lena.
Hon har suttit i styrelsen för Docksta BTK men är i dag aktiv på annat sätt och en resurs vid särskilda projekt. Störst föreningstid lägger hon i stället på styrelsearbete, arbetsgrupper och aktiviteter i Vibyggerå Byalag.

Andra föreningsengagemang

Tidigare har hon suttit med i ungdomsstyrelsen i Kramfors–Alliansen och varit ungdomstränare i samma förenings hockeysektion.
– Det var jag och Erika Grahm som hade laget tillsammans.

Anna–Lena hade även en roll i Kramfors Ridklubb.
Under alla år som hon bodde i Lugnvik var hon med även i Lugnviks IF:s styrelse och ansvarig för ridsektionen.
– Föreningsarbetet har alltid varit en ventil för att göra någonting praktiskt och att åstadkomma utveckling för människor på den plats där jag bor och bott.
Det står i viss kontrast till jobbet på Folksam – ”jag har jobbat i den organisationen i 25 år” – där hon numera är platsansvarig för Kramforskontoret och avdelningschef för Service och support.
– På jobbet blir det många möten och mycket administration, så det är stimulerande att ägna sig åt föreningar på fritiden, säger Anna-Lena.

Många är delaktiga

Vibyggerå Byalag är en förening präglad av handlingskraft.
– Vi arrangerar sedan fyra år Dockstadagen i juli, vi sköter om olika mötesplatser och vi har bland annat skapat Sagostigen. Det innebär både kreativitet och underhåll och för det har vi arbetsgrupper.
Hon är noga med att poängtera att det är många som är med och gör insatser.
– Sedan har vi ett väldigt bra samarbete med Kramfors kommun – det gäller även Docksta BTK – som ger oss stöd och hjälp. Vi skulle aldrig kunna åstadkomma allt vi gör om vi var ensamma.

Ett pågående projekt är Vinterparken vid Skulebergets linbana och Gällstasjön, som växer hela tiden.
– Vi har många planer för den och tanken är att vi genom samverkan och satsningar ska kunna få till något för både byborna och som kan göra Docksta till ett besöksmål, även när det inte är sommar och högsäsong för turister, säger Anna–Lena.

Hennes driv och få saker att ske–mentalitet är en stor tillgång i många sammanhang. Förmågan till samordning, strukturering, planering, åtgärdande, få människor med sig, att verka tillsammans.
– Jag har ju det i mig. Jag har ett starkt driv och det gäller i både stort som smått.
Anna–Lena Hörnfeldt är en eldsjäl med, minst sagt, imponerande kapacitet.
Här sitter det inte fast.

FAKTA
Namn: Anna–Lena Hörnfeldt.
Ålder: 44 år.
Bor: Docksta.
Familj: Dottern Minna.
Förening: Vibyggerå Byalag och Docksta BTK.