Hon pendlar mellan Nordingrå och Stockholm men är ändå full av energi. ”Solveig bär pappa Gottes engagemang och entusiasm för hembygden. Hon ser, gör, inspirerar och utmanar.”, skrev en tipsare som tyckte att Solveig Byberg borde intervjuas. Sagt och gjort!

Solveig har precis kört från Stockholm till Nordingrå när vi ses i den nyrenoverade Vaktstugan, praktiskt belägen vid entrén till hembygdsgården som Solveig brinner för.
– Vi som kommer från Nordingrå, de allra flesta av oss har en stark Nordingråkänsla. Det är lite unikt!
– Det har alltid varit en driftig bygd, man har inte väntat på att någon annan ska ordna saker, fortsätter hon.
– Och allt finns här! Fantastisk natur, skola, ett aktivt föreningsliv, service.

Ett lyft för hembygdsföreningen

Efter 44 år som lärare i Stockholm gick hon nyligen i pension. Bara tre månader senare kände hon dock att det här går bara inte. Hon började jobba igen lite smått, men nu är siktet inställt på hembygdsgården.
– Första vintern, när jag engagerat mig, ringde jag samtliga medlemmar för att få deras mailadresser. Det blev timtal av roliga samtal! Bland annat berättelser om min pappa. Jag kände mig besäktad med varenda en av dem!
Föreningen började göra mer reklam och tryckte små visitkort. Tack vare mailadresserna digitaliserades föreningens arbete, och nu har de en snabb väg ut för att hålla kontakten och informera om allt som händer. Resultatet? Medlemsantalen växte, och ligger nu runt 480 medlemmar.
– Sedan föreningen lyfte har vi fått en uppsättning ideellt arbetande människor som är fantastiska. De snickrar, röjer, klipper gräs, håller ordning. Och debiterar inte ett öre!

Varför engagerade du dig i just hembygdsföreningen?

– Jag är historieintresserad, och har arbetat som lärare i historia. Nordingrå har en gammal historia! Det vet inte alla. När vi var små lekte vi mycket på hembygdsgården. Och jag har tillbringat midsomrarna här.
– Så för två år sedan ringde en ur hembygdsföreningen, och då gick jag med. Jag vill liksom knyta ihop forntid, nutid och framtid. Kommande generationer ska också få ta del av historien!
– Sedan är kamratskapet viktigt, att man jobbar tillsammans mot ett mål.

Laget före jaget

Solveig beskriver föreningsarbetet som ett lagarbete:
– Känslan av att åstadkomma något tillsammans, och att få göra det i hembygden man är så fäst vid!
– Alla får vara med efter förmåga. Det får inte vara avskräckande för någon.

Nationaldagen och kanske framförallt midsommarafton är stora arrangemang för föreningen. Men de arrangerar också intressanta föreläsningar under sommaren. Denna sommar anordnas utbildning i databasen Anleda för föreningens medlemmar, med Torbjörn och Elinor Eriksson som föredragshållare. I databasen finns både information och bilder från bygden.
Uthyrningen av vaktstugan har blivit en succé.
– Ulf och Marianne Häggström har lagt och lägger ner enormt mycket tid på vakstugan.
– Intäkterna från uthyrningen och från våra evenemang går till att hålla våra byggnader i skick. Just nu är det mangårdsbyggnaden från 1730-talet som måste räddas.
– Linskärkan är en museiskatt! Vi har fyra dedikerade personer som ser om den. Vi har många idéer för den, det är en pärla.

Missa inte den, eller någon av de andra pärlorna på Nordingrå hembygdsgård!

FAKTA
Namn: Solveig Byberg
Ålder: 68 år
Bor: Stockholm och Nordingrå
Familj: Två barn och min bror med familj
Förening: Sitter i styrelsen för Nordingrå hembygdsförening

”Mitt engagemang i Kramfors ridskola ger mig hundrafalt tillbaka och jag får massor av kraft för att klara resten av livet.” Camilla Johansson är helt övertygad – hästar och ridsport är en mental glädjekälla och socialt nätverk.

– Jag började rida som 9-10-åring på Bussjö ridskola, och sedan dess är jag fast. Det går inte att räkna alla timmar jag lagt ned ideellt genom åren, men det är inte heller nödvändigt. Jag har älskat varenda en av dem, säger Camilla och ler.

Som ett andra hem
Ridhuset i Björknäs är hennes andra hem. Där utvecklar hon sig som ryttare, tar hand om hästar, hugger i där det behövs, står i den älskade kafeterian, socialiserar med andra och kläcker utvecklande idéer i styrelsen.

– Jag brukar skämtsamt säga att jag är ständig sekreterare där, eftersom jag haft den rollen i cirka tio år. Styrelsearbetet är dock väldigt roligt, och vi är ett bra gäng. Under Ida Norbergs ordförandeskap har vi alltid har ryttaren och verksamheten i fokus.

Camilla Johansson har aldrig bangat för att ta i eller att ställa upp. Redan som liten flicka tog hon sig an de besvärligaste hästarna, och fick också fason på dem. Utmaningen triggade, liksom kärleken till de ”hopplösa” fallen.

Att göra saker med och för andra en drivkraft
Även om hon numera äger egna hästar skulle hon inte drömma om att överge ridskolan, eller Kramfors största fritidsgård, som hon skämtsamt kallar den. Stoltheten över föreningen som socialt nätverk är stort och hennes hästintresse har spritt sig i rakt nedstigande led till både dotter och barnbarn.

– Att göra saker för andra, tillsammans med andra – kan det bli bättre? Jag är så stolt över vår förening och allt den betyder för människor i olika åldrar och livssituationer.

Som exempel nämner Camilla att de har:

• Cirka 300 uppsittningar i veckan
• Ridlektioner och aktiviteter sju dagar i veckan
• Pararidning (och fått nationella pris för det)
• ”Lek och lär-grupper” för barn
• Ryttargrupper för enbart barn
• Möjlighet att lära sig mer avancerad ridning
• Lägerverksamhet för barn och unga
• ”Lyxläger för tanter”
  

– Allt det här ger mig sådan enorm energi! Jag ser sällan på tv utan balanserar istället hjärnan med kroppsligt arbete. Kontakten människa-häst är ren och skär glädje!

FAKTA
Namn: Camilla Johansson
Ålder: 56 år
Bor: Fiskja, Kramfors
Familj: Make, fem utflugna barn och sju barnbarn varav några på bonus, hund, katt och hästar
Förening: Kramfors Ridklubb