Berättande minnen i Bollstabruk

Lars Sjödin, Ninni Melander, Malin Svanholm och konstnär Gunilla Åsberg inviger projektet

Ett minne kan få en plats att förändras i samma ögonblick som det berättas - så sammanfattar

konstnären Gunilla Åsberg det nu färdigställda konstprojektet i Bollstabruk.

Det är ett samarbetsprojekt mellan Konst i Västernorrland, Region Västernorrland och Kramfors kommun. När Ninni Melander hos kulturenheten i Kramfors kommun fick en förfrågan om att utlysa ett projekt kallat "Konstnär i kommun" valde hon platsen Bollstabruk som har en rik historia och brukssamhällets bredd. Frågan ställdes om konsten kan hjälpa oss att förstå oss själva, vår natur, vår bygd, vår historia och vår samtid.

Konstnär Gunilla Åsberg antog utmaningen och har intervjuat och spelat in bollstabor som berättar om många platser och som minns olika och lite udda händelser från barndomen inte minst. Intervjuerna har gjorts på de platser där besökarna nu får möjlighet att genom en QR-kod på en numrerad stolpe kunna spela upp berättarrösterna. Och har man inte den möjligheten så finns ett texthäfte att hämta hos Komin i Kramfors och i Bollstahallen i Bollstabruk där berättelserna finns återgivna i skriven text. I häftet finns också en karta. Häftet med kartan kommer också att kunna laddas ner på kommunens hemsida inom kort.

Ordföranden i Bollstabruks intresseförening, Lars Sjödin, invigde utställningen och riktade ett speciellt tack till Ninni Melander som valde Bollstabruk till platsen för projektet. Han var mycket imponerad av Gunilla Åsbergs arbete som skapat ökad kontakt och trivsel i Bollstabruk. Riktigt vad det skulle bli av projektet växte fram under hand. Komunstyrelsens ordförande Malin Svanholm såg med spänning och nyfiket intresse fram emot att få ta del av ett arbete och ett projekt som har så många attraktiva delar: dels att kunna lyssna till berättelser och minnen knutna till olika platser i Bollstabruk men också att samtidigt kunna vandra runt i naturen och besöka de utvalda platserna.

Olof Wiborg visar hur han som barn öppnade flodpärlmusslorna från ån och letade efter de så åtråvärda pärlorna.

Medverkade gjorde också Mats Olsson som berättade att även han som barn öppnat flodpärlmusslor men sällan hittade några pärlor. Men när Olof Wiborg redogjorde för den teknik och de grepp man behövde för att verkligen kunna hitta pärlorna i köttet på musslorna kanske pärlfynden hade blivit fler... Nu är flodpärlmusslan strängeligen fridlyst och får inte plockas ur vattendragen.

Konstnär Gunilla Åsberg vid skylt nummer 1 på Solvägen.

Cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse på hemsidan. Genom att fortsätta godkänner du vår
användning av cookies.