Förbered dig på det oväntade

Planera i god tid

När en kris inträffar behöver samhällets resurser i första hand gå till de som är svaga och extra utsatta - som barn, äldre och sjuka. Är du frisk måste du själv se till att du klarar dina grundbehov av vatten, värme och mat.

Klara minst 72 timmar = 3 dygn

Planera för att klara dig i minst 72 timmar i ett första steg, gärna för en vecka. Det betyder inte att samhällskrisen är över efter tre dygn. Det kan ta veckor, kanske månader innan vardagen fungerar normalt igen. Det betyder inte heller att hjälpen kommer per automatik efter tre dygn, men det ger dig tid att tänka över din situation för att kunna fatta viktiga beslut.

Det viktigaste i en krissituation är att du

• har dricksvatten, mat och värme
• och kan ta emot viktig information

Har du konserver och andra livsmedel som tål rumstemperatur, en dunk att hämta vatten i, kontanter, extra mediciner och kanske en batteriradio så underlättar det din situation.

Krislåda

En krislåda är ett förråd med saker som kan vara bra att ha vid en samhällskris. Tips på vad din krislåda bör innehålla:

• Dunkar för att hämta vatten 
• Mat som klarar rumstemperatur (ris, bulgur, nötter, konserver, choklad)
• Ficklampa med batterier som fungerar
• Spritkök eller dylikt för att värma mat
• Filtar
• Värmeljus, stearinljus, tändstickor
• Tvättlappar och medicin
• Telefonlista på papper med viktiga nummer (bra när mobilen med kontaktlistan dör)
• Vevradio
• Vevladdare till mobilen
• Kontanter

Varför behöver du tänka på detta?

De flesta av oss lever ett bekvämt liv och tar tillgången på värme och elektricitet, friskt dricksvatten i kranen, mat i affären och fungerande transporter för given. Men det allt större beroendet av teknik och infrastruktur gör oss också mer sårbara för olika störningar.

Det behövs inte mer än ett längre strömavbrott för att allt det vi uppfattar som självklart ska upphöra att fungera – lampor, datorer, kylskåp, toaletter, uppvärmning, vattenförsörjning och bankomater.

Samhället har ett stort ansvar för att både förebygga och hantera kriser. Men individen har också ett personligt ansvar för sin egen och sina näras säkerhet.

Var den enskildes ansvar börjar och slutar och det offentligas ansvar tar vid finns inte reglerat så att det i alla lägen går att veta exakt hur ansvaret ser ut. Det är beroende av händelse och framför allt av hur individens förmåga ser ut.